35 sjöbjörnsbåtar deltog i eskadern “Saaremaa 2026”

Sjöbjörnarnas sommareskader 2026 samlade 35 båtbesättningar för en gemensam segling längs Estlands västkust och i den estniska skärgården. Deltagarna utgjorde en glädjande brokig skara: bland besättningarna fanns såväl tre generationer ombord på samma båt som ensamseglande skeppare. Eskaderns etapper hade planerats så att de lämpade sig väl också för barnfamiljer och besättningar med husdjur.

Flottan samlades i Hapsal (Haapsalu) den 30.6 för skepparmöte och styrde följande dag mot den första etapphamnen Werpel (Varbla).

Hela flottan sida vid sida i Werpel

I Werpels lilla och skyddade hamnbassäng packades hela sjöbjörnsflottan i god anda sida vid sida. Synen väckte förtjusning också bland hamnens övriga gäster. Som en utomstående skeppare uttryckte det:

”Det är verkligen underhållande att se hur fint ni lyckas få plats med hela gänget här!”

I Werpel (Varbla) stod bastubad, trubadurunderhållning och förstås trivsamt umgänge sjöbjörnar emellan på programmet.

Kynö (Kihnu) på cykel, med godsaker och en tur upp i fyren

Från Werpel fortsatte eskadern till Kynö. Vindarna varierade under dagens lopp – en del av båtarna lyckades susa fram hela vägen under spinnaker.

På ankomstkvällen tog de flesta besättningarna tillfället i akt att äta en gemensam måltid med soljanka och pannkakor i hamnen. Följande dag var vikt för att utforska Kynö, och hyrcyklar hade ordnats i hamnen för eskaderdeltagarna.

Kynös levande och särpräglade kulturarv finns upptaget på Unescos lista över mänsklighetens immateriella kulturarv. Öns traditioner, hantverk, musik och färggranna folkdräkter är fortfarande en del av det lokala vardagslivet. Många eskaderdeltagare tog sig till Kynö fyr (Kihnu tuletorn), en fyr i gjutjärn från 1864, vars topp bjuder på storslagen utsikt över ön och Rigabukten.

Glädjande många barn deltog i eskadern, och särskilt med tanke på dem hade man ordnat både frisbeegolf och plättkalas under dagen på ön. På kvällen transporterade en lastbil med öppet flak ett glatt sjöbjörnsgäng fram och tillbaka till Kurase Café för en gemensam middag.

Segling ut i Rigabukten – mot Runö (Ruhnu)

Till följande dag hade det blåst upp en fin seglingsvind som förde eskadern till Runö, mitt ute i Rigabukten.

Runö är en liten ö på mindre än 12 kvadratkilometer och har i dag endast omkring 60 bofasta invånare. Dess historia är däremot lång och ovanligt intressant: de första skriftliga omnämnandena av ön härstammar redan från 1300-talet. S:ta Magdalena kyrka på Runö, byggd 1644, är Estlands äldsta bevarade träbyggnad. På öns högsta punkt står i sin tur den metallfyr som restes 1877.

I frisk motvind mot Keinis (Kõiguste)

Eskaderns sista seglingsetapp till Keinis bjöd på något tuffare vindförhållanden. Vinden låg emot och besättningarna undgick inte heller helt åskan. Väl framme tog hamnvärdarna Niklas Jansson och Külli Akkermann desto varmare emot seglarna.

Följande dag var återigen vikt för utflykter och för att bekanta sig med södra Ösel (Saaremaa) med omnejd. Eskaderdeltagarna gjorde bland annat en utflykt till Asva vikingaby, där man kan bekanta sig med områdets historia på ett lite mer aktivt och upplevelsebaserat sätt.

Eskadern kulminerade i en gemensam avslutningsmiddag i Keinis. Förutom hamnrestaurangens läckerheter bjöds det på glad musik – framförd, helt i sjöbjörnsanda, av deltagarna själva och med gemensamma krafter.

Eskaderveckan bestod förstås inte enbart av segling och godsaker. En av deltagarna tog föredömligt hand om sjöbjörnarnas vigör genom att ordna populära gymnastikstunder i hamnarna – oftast både på morgonen och framåt kvällskvisten. Det rådde ingen brist på ivriga deltagare, och den gemensamma gymnastiken visade sig vara ett utmärkt sätt att både inleda och avrunda en eskaderdag.