SB webbtidning

Sjöbjörnarna lyfte fram unga kvinnors personliga erfarenheter och tips om vägen till rodret

24. Februari 2026

Teksti: Liisa Lundström     Kuvat: Janne Impiö

På Vene-Båt 2026 tog Sjöbjörnarna upp tre unga kvinnor på scen i Seglarhamnen för att diskutera hur man som ung kan bygga upp skepparerfarenhet och växa till en självständig seglare. Anförandet var friskt, ärligt och uppmuntrande – och gav också mycket att tänka på för sjöbjörnsföräldrar.

Gnistan tänds i familjen – men lyssna på den unga

För ett barn som seglar med familjen är det naturligt att samla erfarenhet – förutsatt att föräldrarna ger utrymme och att den unga får växa in i båtlivet i sin egen takt. Airi Nevalainen, i dag själv en ung sjöbjörn, gav konkreta tips till sjöbjörnsföräldrar:

  • Lyssna på den unga när ni planerar rutter. Om hen önskar en fullservicemarina med varm dusch – åk dit.
  • Skapa små traditioner som livar upp seglingen, som ”kanelbullebog” eller ”tilläggningschoklad”
  • Ge ansvar. Den unga ska få hoppa iland, köra in till bryggan och utföra verkliga, ansvarsfulla uppgifter. Det är viktigt att den unga inte bara blir passagerare ombord.

Scoutsegling och kompisbesättningar

Suvi Rinkineva, som har seglat sedan barnsben, lyfte fram sjöscoutverksamheten och scoutseglingar som en utmärkt väg in i seglingen. Där får unga lära sig i en trygg miljö tillsammans med jämnåriga.

Att lära sig med kompisar har sina fördelar:

  • stämningen är mer jämlik
  • man undviker familjekonflikter
  • dessutom får man trevligt bastusällskap och gemensamma hamnkvällar

När en ung person lär ut till andra unga är det särskilt viktigt att hitta balansen. Man kan inte enbart vara kompisar, utan utbildarens – och i situationen skepparens – ansvar och auktoritet måste också accepteras. Det är viktigt att jämnåriga seglingselever förstår vad skepparansvaret till sjöss innebär. Suvi påminde klokt om att det även i kamratundervisning är lättare att lätta på auktoriteten än att i efterhand försöka skärpa den.

Att börja segla som ung vuxen

Tilda Leikola började segla först som ung vuxen. Hennes väg gick via högskolans seglingsförening, i hennes fall KY-Sail. KY-Sail arrangerar längre seglingar med cirka 50-fots båtar där även flera nybörjare deltar. På dessa seglingar har både Airi och Suvi fungerat som ansvariga skeppare, medan Tilda delade med sig av sina erfarenheter och råd till nybörjare:

  • Rädslan för att båten ska kapsejsa är verklig. Krängningen kan kännas dramatisk, men förståelse för fysikens lagar hjälper.
  • Flytvästar ökar tryggheten när deras användning är självklar.

Dåliga upplevelser kan sätta spår. Tilda var gast på en båt som kolliderade med en annan. Trots att varken hon eller skepparen bar någon skuld rubbade händelsen hennes tillit till sitt eget lärande. Sådana erfarenheter behöver bearbetas öppet.

Hur lär man ut så att man verkligen lär sig?

De ungas tydliga budskap var: skepparen ska handleda – inte göra saker i stället för den som lär sig.
God undervisning innebär:

  1. Ge tydliga instruktioner i förväg.
  2. Låt den andra utföra manövern – till exempel lägga till – utan att ingripa mitt i.
  3. Var tillgänglig och svara på frågor.
  4. Gå igenom eventuella svåra situationer i efterhand:
    Hur hamnade vi här?
    Hade en annan infartsvinkel varit enklare?

När instruktören tänker högt och förklarar varför något görs, ökar trygghetskänslan hos den som lär sig.
De unga betonade också hur viktig offentlig uppmuntran är för att bygga självförtroende.

Sjömilen ger trygghet

I slutändan växer skepparberedskapen genom seglade sjömil. Det är klokt att aktivt lära sig navigation och motorhantering, eftersom sådan träning vid sidan av seglingen stärker både tryggheten och självförtroendet. På scen konstaterades rakt på sak att flickor ofta har svårare än pojkar att lita på sig själva – trots att kunnandet finns. Därför är det viktigt att göra: ju mer du gör, desto mer upptäcker du vad du kan – och vad du ännu inte kan – och just där sker lärandet. Samtidigt är det viktigt att känna sina gränser och fundera över sin egen risknivå, till exempel när det gäller väderförhållanden.

Många vägar till rodret

En av de viktigaste insikterna var att det inte finns en enda modell för hur man blir seglare. Det är aldrig för sent att börja – och man kan alltid lära sig nytt, även efter 52 år på havet.

Med ett leende skickade de unga också en hälsning till mer erfarna skeppare: utgå inte automatiskt från att en ung (kvinnlig) skeppare eller besättningsmedlem inte kan eller behärskar båten. I stället för besserwisser-attityd kan man helt enkelt fråga: behöver du hjälp? – och om svaret är nej, ge utrymme att visa sin kompetens.

Anförandet var samtidigt en viktig påminnelse till sjöbjörnsföräldrar: Låt barnen göra. När ni ser att de kan och tar ansvar, våga låna ut båten så att de får ge sig ut på havet självständigt. Just de självständigt seglade sjömilen är den erfarenhetsväg som med tiden också lägger grunden för medlemskap i Sjöbjörnarna.

En kommentar